Syltsystrarna hade sammanträde igår. Eller ja, inte alla, men ganska många av oss.
Och det blev precis sådär som Magnus Betnér svamlar om i ”Jag vill ju bara dansa”.Fast i princess-outfits.
Dagen började med en omväg genom Malmös mindre charmiga förorter eftersom en viss person bara hittar ”bussvägen” för att tillslut ändå anlända på CityGross Rosengård och ett litet matshoppingmaraton där jag fick dra mina bästa skills i hur man håller 20 ingredienser i huvudet utan lista. Sen en runda till Tullgatans System, kebab på Mårtenstorget (sorry Ramsi men kebaben i Saluhallen kicks all ass), och slutligen leverans på Djingis Khan, med en misserabel Pippo i örat.
Sen pyntades det och lagades mat och piffades och en efter en av systrarna trillade in, gamla och nya. Vi lekte ”ordenskapitel” med sedvanligt flamsande, alla blev invalda och döpta som de skulle och vi övergick till att tillverka prinsesskronor i enligthet med temat, ja alla utom jag som kastade mig in i köket för att fixa förrätt.
En potentiell katastrof avvärjdes när jag i sann Martha-stil ”dolde” den kolapsade getosten med pynt och den talande tystnaden la sig kring bordet när första tuggan intogs, ungsbakade gotost på toast med machésallad, tryffelhonung och valnötter föll flickorna i smaken.
Rätt nummer två kunde inte varit enklare tack vare lysande råvaror: Vinmarinerad lammfilé med rostade vårprimörer och burre manier på röttvin och vitlök.
Sen hade vi paus i ätandet och friskade upp oss med liet Gin Fizz á la Strömsnäsbruk, och jag fick sjuka Bryssel 98-vibbar, innan Bello levererade den prinsessigaste desserten av dem alla: en uppdaterad version av Hovets gräddtårta, med hemgjord maräng och lemon curde vilket resulterade i en viss huggsexa om extraportionerna vissa systrar emellan.
Syster A hade satt ihop ett formidabelt sångblad som vi nästan tog oss igenom, även om vissa sånger framfördes hellre än bra (Malaga, ja) och efter middagen utbröt ett galet Spotify-maraton i dansa-på-stolarna till ”Does your mother know” och ”Gloria” som övergick till 80-talsrock och vissa kände sig gamla meddans andra struntade i det och dansade som Molly Ringwald i ”The Breakfast Club”.
Taxi till AF och en våg av Brattness slog emot oss, men vi trotsade detta och hittade ”Jimmy-Johnny-Jens” i baren som trots sin McSteamyness INTE kunde blanda en enda desent drink strunt samma det kostade 40 spänn. Sen dansade vi till ”the worst DJ in the world” som spelade 90-talshit och älskade att dra ner volymen så att alla fulla kottletfrissor fick skråla med i ”When I come around” och allt jag kunde tänka på var att min gamla högstadie-Billy numera är tvåbarnsfar.
Efter en runda i källaren fattade jag det mogna beslutet att ta taxi hem med the husband och Emschen som jag hittade utanför på rödamattan i samspråk med ”some Canadian Guy” och hon såg onekligen lättad ut by the save…
Trots att jag ångrade mig lite i taxin när sötaste Top Gun ringde så är jag nöjd idag för Herr Tømmermand har INTE hälsat på.
Yesterday I was the belle of the ball ma cherie, today I am still the queen!
