Mackie

*all likhet med verkligheten är högst tillfällig*

Jag drömde om dig inatt, en dröm som var så verklig att jag kunde ta på den. Logiken i drömmen var självklart som drömmar är mest, men plaster och personer finns alla på riktigt.

Jag drömde att vi sågs tillsammans med gamla klassen, fast vi var alla vuxna och alla var på de verkliga platserna i livet. Vi satt på en gräsmatta, kanske Gröningen, och drack vin och pratade om våra liv. Jag pratade med Kristin och försökte vara trevlig, vi pratade om hennes barn och jag försökte le.

De andra gick hemåt men vi gick till Röda Kvarn där jag skulle hålla i en filmvisning av en film jag var ansvarig producent för, du, Micke och Erik stannade kvar, satt längst bak och applåderade högst.

När filmen var slut gick vi hem till ett kollektiv där Micke bodde med 5 tjejer i ett rosa rum. Du tog en dusch och kom ut i knappt en handduk. Du hade rakat av dig håret och jag smekte över din skalle och skrattade åt att vi hade likadana födelsemärken. Du log ditt sneda leende och drog på dig ett par ljusa jeans (likadana som jag älskade att du hade i femman) och en t-shirt och sen gick vi ner till stranden.

Du kysste mig första gången under bryggorna sanddynorna Och du la dig över mig med dina händer i ett fast grepp om min nacke intrasslade i mitt hår. Jag kände hur du ville ha mig och jag tänkte att det här är en sjukt dålig idé, men samtidigt ville jag inte sluta. Du reste dig och gick bort till din väska för att hämta något, men så hittade du din pipa istället och du tände på och inhalerade något oidentifierbart knark.

En grupp med chilenare passerar oss och blir upprörda och framför allt en man kom fram och förbannade dig på engelska, samtidigt som han försökte ge mig pengar till mat. Du vände bort din kropp och jag vände ner min blick, men jag höll kvar i dig.

Vi springer på en pir och vid pirens slut hoppar vi rakt ut i havet med kläder och skor på och det är ett långt fall. Jag hinner tänka flera gånger att vi kommer att slå ihjäl oss, men vi slår i vattnet utan att det gör ont och vi sjunker snabbt och djupt. Vi håller fast i varandra, ditt grepp är tryggt och ingen av oss släpper taget. Sen börjar vi simma mot ytan, vi hjälps åt och det är inte ens svårt att hålla andan. Vi är ganska nära ytan när jag vaknar med ett ryck och inser att jag försovit mig. N

u kan jag inte släppa tanken på att jag kanske är den som kan rädda dig…

…jag ska bara skriva…

Äsh, det går så dåligt för mig. Jag kommer bra sjukt bra grejer att skriva på jobbet och sen när jag kommer hem är allt som bortblåst…

Inte ökar min smarthet av att jag ligger i soffan med en liten kattunge och kollar på The Cougar.

Nä, nu får det bli hösttermin snart, det här håller inte

Om att fira i dagarna tre…

Det är underskattat att fylla år. Man borde göra det oftare!

Jag inledde mitt sista 20-nånting-födelsedagsfirande med fest och Debaser i fredags.

En hög kompisar kom hem till oss, jag fick en massa fina presenter, drack jättestark bål, åt en massa hemmagjorda snacks, lyssnade på dålig musik och fick födelsedagsmuffins, innan en hel del av oss åkte in till stan för utgång med världens roligast taxichaffis från Marocco som kallade alla flickor för ”blomman”.

Plan ett var att dra till Wonk, men det var stängt så vi omgrupperade och åkte till Debaser som körde New-School-Johnny-Cash-klubb och hela Malmös mediegrädda var där, inklusive min facebook-kompis Jesper ”Pang Prego” Rönndahl. Vi drack farligt goda drinkar, raggade telefonnummer, pratade med dryga juristbrudar, blev hälsade på av känisar, argumenterade om snyggaste killen var mest lik Johnny Depp eller Elvis, dansade som i Pulp Fiction och hade direktlinje med Glumslöv.

Efter att ha spill hallonmojito över halva bröstet tycket jag dock att det var dags att gå hem och jag och R promenerade genom den sommarvarma Malmönatten för att sedan äta nattmunchiessnacks framför Allå Allå.

Självaste födelesdagen ileddes med att min älskade farbror ringde kvart över 9 och väckte mig med ett grattis-samtal, you have to love the släktingar som ringer tidigt. Sen fick jag treo och presenter på sängen, bland annat världshistoriens finaste skor (!!) och sen fick jag vila mig medan R städade (LOVE). På kvällen gick vi till La Couronne och åt franskt för att sedan se Halvblodsprinsen och jag grät lite tramsigt när Dumbledore dog.

Idag är det dags för lite La Famillia för mamma och pappa kommer hit om en stund för att äta middag och fira.

Som sagt, det är underskattat att fylla år, man borde göra det oftare

Bring it!

Funderar på om det är ett enda stort skämt, att de slagit vad och sedan tävlar om vem som kan gå längst.

För vilken annan logisk förklaring skulle det annars finnas; det andra alternativet är för absurt för att ens vara tänkbart.

Och ändå kommer tanken smygande…

Gotta love the job

I torsdags blev jag uppringd, i fredags sa jag upp mig, idag inställde jag mig och jag bara måste älska det!

När man ringer på porttelefonen 08.00 och möts av ett glädjetjut när man säger sitt namn.

När man får finaste skrivbordet. förberett och klart.

När man får kramar och ”vi är så glada att du är här”.

När man gör en insats.

När man får med sig anställningskontraktet med sig hem ”för påseende”.

När man får luncha med bästa gamla nationskompisen och en clone of my own.

När man får ett ”tack för idag” från il grande chefo.

Jobba heltid resten av juli ain’t that bad!

Sommaren i City

Jösses, det är så varmt att man nästan inte orkar leva, men det är härligt. För första gången på massor med år älskar jag att det är hett, big change!

I övrigt är det tur att jag bara jobbar två dagar i veckan för det här med att sälja och köpa och flytta och allt är ingen picknick.

Juni kom och gick och på temat ”plötsligt händer det” har det varit högt och lågt. Lycka, olyckor, bebisar, dödsfall, framgång och fall.

Välkommen juli, min bästa månad, och imorgon fyller R år!

Ja, jag lovar att uppdatera lite mer, puss