*Samson & Franceska – repris*
Han visste att de skulle ses på en middag. Redan när hon kom in i rummet, en lagom liten halvtimme sen, visste han också hur kvällen skulle sluta. Hon hade på sig en svart klänning med en uppseendeväckande urringning, ett par höga skor med snöring upp längs benen, håret blankborstat till ena sidan och en guldvinge i ena örat. Hon doftade champagne och sockervadd när hon lutade sig in och kramade om honom och viskade att han var stilig i sin kostym.
Sen drog, vad som bäst kan beskrivas som ett utdraget förspel igång. Hon var inte sen att dricka lite för många G&T’s innan maten stod på bordet och varje gång han tittade bort åt hennes håll satt hon och roade sina bordsgrannar eller skrattade opassande högt. Men i det här sällskapet var det snarare så att hon höll hov. De äldre männen åtrådde henne, de yngre var lite skrämda och kvinnorna ville vara henne. När efterrätten stod på bordet kunde han inte låta bli att gå förbi hennes plats och föga förvånande tog hon tag i hans kavajärm och undrade när de skulle göra slut på innehållet i hennes plunta med whiskey som hon givetvis hade i sin minimala handväska. Han spelade svår och försökte säga att han bara drack sånt med cola, men hon kontrade snabbt och tio minuter senare stod de i baren och hon beställde in en cola och två glas. Barpersonalen rörde inte en min när Franceska lyfte ner de halvfulla glasen under disken och innehållet skiftat till en betydligt ljusare färg när hon ställde tillbaka dem. Hon svepte sitt glas i fyra klunkar och Samson hann tänka att skulle det bli något ikväll fick han faktiskt låta bli att hålla jämna steg. Samtidigt vågade han inte säga rakt ut att han ville återuppta förra årets verksamhet, så han hittade på ett svepskäl om att de borde gå och lyssna på ett band som spelade i närheten. Hon frågade vilka som skulle med och såg nöjd ut när han svarade att det bara borde vara de två. Det tog henne ungefär två sekunder att byta ut de höga skörskorna mot de slitna Doc’sen och de skyndade sig att lämna bygget innan någon skulle märka att de gått.
Klubben var full med folk när de kom in. Det var mycket riktigt ett band som spelade på scenen längst in i rummet, men det lät som de redan var inne på sista extranumret. Samson såg bara henne, uppfattade bara hennes andetag. Rummet liksom vibrerade när gitarristen drog sina sista riff och det låg en förväntan i luften. De hade knappt sagt ett ord till varandra sedan de kom in. När de sista distade tonerna klingat ut och människorna runt dem börjar röra sig mot baren möter Franceska hans blick och han vet att det är nu eller aldrig. Precis så ödesmättat är det. Hon säger något men han hör henne inte utan tar henne vid handen och börjar gå mot utgången. I dörren möter de en kille de båda känner och han hälsar förvånat. Hon skrattar och säger något om att de måste gå utan att förklara varför. Samson går så snabbt att hon har svårt att hålla jämna steg och småspringer därför lite lätt andfått bredvid, men plötsligt stannar han, tar ett djupt andetag och marken gungar till. Hon har aldrig varit honom så nära som just då och ändå ser han allt från ett utanförperspetiv. Som att det inte går att ta in. Det är för skållande, elektriskt, laddat. Men han inte backa. Så de står där, omgivna av ett mörker som sluter sig kring dem samtidigt som de sluter sig kring varandra.
Det är som de kommer upp efter luft och han tar på nytt henne i handen och leder henne de korta biten bort till porten. Singlet sjunger under deras sulor och han drar efter andan när han slår koden samtidigt som han ber en stilla bön att ingen av grannarna är hemma och ser dem försvinna upp till loftlägenheten. Hon viskar i hans öra att det är okej om han ångrar sig, om han tycker att det här blev för mycket, det är trots allt hans hem och om han vill avbryta verksamheten får han säga till. Men han vill verkligen inte avbryta, han vill bara fortsätta och efter att hon väldigt strategiskt avlägsnat sitt örhängen och hårsmycke åker kläderna av. Hon kysser honom så häftigt att han nästan tappar balansen och han tar ett fast tag om hennes kropp. De rör sig genom rummet och hennes hår gnistrar till i månskenet som lyser in genom takfönstret när hon faller bakåt ner på den låga, obäddade, sängen. Hennes hud är sval och skållande på samma gång när han sänker sin egen kropp över hennes. Hela situationens överladdning gör att han inte riktigt kan slappna av vilket resulterar i att alla muskler inte riktigt lyder honom, men det bekommer inte Franceska, hon utövar sin magi likt ingen annan och han återgäldar med alla sina bästa tricks. Två gånger tror han att hon ska svimma och åter igen funderar han på om grannarna är hemma. Men samtidigt bryr han sig inte längre, han vill befinna sig i detta tillstånd för evigt.
På något ostadiga ben tar Franceska sig ur sängen. När solens strålar letar sig in genom fönstret har hon vaknat och ut i köket. Han hör hur hon dricker vatten och hur hon försöker vara så tyst hon bara kan. Han ler när han ser att hon dragit på sig hans enda vita skjorta och inser att i morgonljuset är hon inte alls lika modig som i nattens mörker. Han smyger upp och ställer sig bakom henne och låter sina armar omsluta hennes axlar och hon vänder sig om och ser rakt in i hans själ med ett otroligt sargat leende. Trots att hon ser ut att ha genomgått ett smärre krig med mascara utsmetad under ögonen, skavda läppar och ostyriga lockar i håret är hon vacker och det skär som knivar i Samsons bröst att se henne så olycklig. Hon säger att hon måste gå och han hör hur hon tvivlar på det själv när hon säger att hon inte ångrar sig. Hon försöker tvätta bort det värsta sminket och drar upp håret i någon form av frisyr innan han kommer på något vettigt att säga. När hon står i hallen kommer han sig för att i alla fall gå fram och de kysser varandra adjö. Dörren går igen och han sjunker ner längs läggen med huvudet i händerna och har svårt att andas lugnt. Han försöker komma ihåg om hur det egentligen blev som det blev, men allt han ser framför sig är hennes kropp som en spänd båge bland lakan och kuddar.
