Just leave a light on for me

Sa du att du var min fader?

Manschettknappar means true love

Söndag i soffan, inte ens speciellt trött. Borde vara det efter en hetsig vecka. Lägg till en helg innehållandes både fredagsmys och bal. I korthet:

*Stekarmiddag med Elvis och Tilly

*Idol är sjukt dåligt

*För mycket godis är aldrig för mycket godis

*Brasseband är bästa presenten

*Steak tartar är bästa frukosten

*Balgång bestäms bäst 3 timmar innan

*M2 lagar kick-ass mat och blandar kick-ass coctails

*Vem ska bli Qurator 2010

*I love rock n’ roll

*Dumt att ta med dyrt läppglans

*Bra att gå på nedräkning

*True love

*Bästa taxin

”Vi var på Park Hotel och körde show ikväll…”

Kom igen nu, kom igen nu!*

Torsdagen den 24/9 går till historien som 2009 års galnaste dag, och det säger inte lite för att vara under ett år där allt händer samtidigt.

Det började med kollektiv busstur från Lund (på Kulturanatomens bekostnad) okristligt tidigt på morgonen, men resulterade i att vi anlände i GBG i perfekt tid. Jag dumpade min övernattningsväska i repan kastade mig in på en toalett och var sedan redo att möta förlagsvärlden som Queen Ofelia.

Det monterminglades en lagom stund och sedan gjorde sig hungern påmind och vi slirade över gatan mellan ”trådbussarna” för att dricka kaffe och äta något. Precis mitt över Mässan ligger Mahogny och ser sådär mysigt och parisiskt ut men döm om min förvåning när det är min barndomsgranne som står bakom disken och fixar kaffe i skön 20-talsstil. Jag blev helt lycklig och han bjöd på mat! Hurra!

Tillbaka inne i Mässgrytan blandade vi kändisspotting med mer montermingel och jag var duktig på att hälsa på folk (Thank you Twitter). Vi mötte såklaert en och annan kursare också och så köpte vi kanske en och annan bok. Och en och annan badge (som jag givetvis prydde min redan odiskreta datorväska med) vilket resulterade i en obehaglig encounter på 2:an som jag avstyrde, vänligt men bestämt. Att finna sig i alla situationer har jag svart bälte i numera.

Vid tre hade vi fått nog av Gulliou, Ranelid, Haag och Aftonbladet och åkte ut på Hisingen för att checka in på litet men pitorskt hotell, snabbduscha och pynta oss inför kvällens begivenheter. Den svata sametsklänningen åkte på med en aire av champagne lämnade vi rummet för att landa på Svenska Mässan lagom till kl 17.

Första glaset intogs hos Sekwa och vi fick ett trevligt men snabbt samtal om sånt vi annars bubblar om på nätet. Andra glaset stod Ordfront för och plötsligt agerade vi marknadsförare, rumsterade om bland böcker och beskådade spännande rellationsdramor: ”Jag hade bjudit med dig om jag inte redan var förlovad”. Jösses!

Jag hittade även Folke och senare även Bonnier Fakta, som kanske kanske vill att jag ska komma och praktisera hos dem nästa termin. Jag har aldrig varit så stolt över mina lila visitkort som nu!

Sen bar det av till 18:e våningen och Bonniers stora mingel där vi tängdes med kändisar och wannabies och vin och chitchat. I baren hittade jag såklart Las Vegas, som jag såklart råkade kalla Las Vegas när jag presenterade honom, och sen fick jag snällt förklara att ”han var en typisk kille som man gifte sig i Vegas med”. En något Shell-shocked kille bjöd sedan med oss till den årliga parkeringsfesten och vi lovade att dyka upp.

Strateger som vi är mellanlandade vi på tacosbufféen, och två tallrikar senare slirade vi ner till Skandinavium och parkeringsfesten. Dock något sent och det enda som fanns kvar att dricka var ren vodka så vi avstod.

Next stop: Park.

Vid det här laget ville inte mina skor vara med mer, så jag sharkade till mig en stol vid ett stort slaktbord som visade sig bli kvällens focus point. Efter att ha druckit ett halvt glas superäckligt vin, gick vi över till öl och någonstans här inträffade ett klassiskt ”Note to self: don’t wave at guys with napkins on their heads”-moment. I baren stod tre chilenska pr-agenter som visade sig vara ansvariga för Isabella Alliende-montern och här började årets hysteriskaste fest.

Det snackades kändisar; både Timbuk, Zlatan och Dogge var på tapeten; skrattades högt och ljudligt och helikoper-skämten haglade. Jag blev bästis med Carlos och levererade en ständig ström med öl och plötsligt tycket Mano att det var läge att rensa borde från glas och köra ”snurra flaskan”, till Hövdig-Rodrigos stora huvudvärk och till övriga gästerst stora förtjusning. Dealen var att förloraren antingen måste hångla godtyckligt, svepa sin flaska eller köpa 500 öl i baren. Jag valde såklart grenen jag har svart bälte i: ölhäv och där någonstans försvann all form av rim och reson. Ribban hade inte kunnat hamna lägre.

Efter någon liten timme behövde jag luftpaus och ramlade rakt ut på Patrik Sjöberg, på tal om ribbor, som undrade om det var något drg på Park varpå jag svarade något i stil med ”ser jag ut att ha tråkigt?” för att sedan svansa tillbaka in. Fler öl och vid nästa paus var det Thomas Bodström som tycket att det var lämpligt att interagera med Black Velvet. Han frågade om vilken taxi som var bäst och jag frågade om han hejade på Djurgården. Oklart.

Sen blev det ett jäkla efterfesthetsande och där någonstans, efter kisspaus på 2:an, kom vi fram till att det vuxna valet var at åka tillbaka till Hisingen. Till vissas besvikelse, men till vår lättnad såhär i efterhand. Man är ju trots allt snart 30.

Igår när jag kom hem möts jag av följande twittpic:

Mitt första kvällstidningslöp

Jag lider av svår post-bokmässan-syndrom och inser att nästa år blir det ett tredagars-event för min del!

*Ledsen alla födda efter 1983, googla Solstållarna så förstår ni det roliga

Walk on the Wilde Side

Ja, inte helt oväntat har tiden rusta framåt och det känns som jag åker bakpå en vespa igenom Roms trånga gränder, klamrar mig fast i den okända föraren och hoppas på det bästa. Inte fattar jag vad han säger heller, men vem bryr sig, jag känner att jag lever.

I helgen körde vespan rakt in på novischfesten på AF och tycket inte att det var dags att åka hem förrän det nästa var ljust.

Imorgon kör den upp till Göteborg.

Men just nu står den parkerad i garaget.

Och i kategorin ”Korkade saker jag gör” kan man nu lägga till: Fokusera på vem du skriver till på FB-chatten, det kan annars bli ansträngande.

Längta, önska, uppfylla…och så allt det där andra

Höstterminen har verkligen satt igång och inte på något stillsamt sätt. Det har redan hunnits med att jobba 14-timmarsdagar, gå på upprop, få utbrott på gymnaisenivån på undervisningen, hostat, nysts och snorats igenom en kultinginfluensa, starta grupparbeten, söka praktikplats, jobba i tvättstugan, leka Hälsningsgille, leka möhippa, gå på bröllop, flytta tillfälligt till Möllan och ja; allt där emellan.

Det är bara mitten av september och det är redan galet tempo. Hets total!

I veckan som kommer står; maximalt jobbande, skola, grupparbete, bankbesök, föräldrarnas 30-åringa bröllopsdag och novischfest på schemat.

Sova? Det kan jag göra när jag blir 30! HA!

Och det där som skulle bli bättre om det blev överstökat; det blev värre; FYI!

Going Way Out West as 21

Idag är det onsdag och det är väl först idag som jag börjat återhämta mig efter en helg i Göteborg. Bättre sätt att inleda två veckor semester kan man inte tänka sig:

Jag och Lady Gaga tog tåget från Skåne, med matsäck, engelska skvallertidingar, godis och alkohol, och landade i Götet en timme innan Robyn gick på. Vi hetsade in våra väskor i ett skåp, kastade oss på en spårvagn och landade i Slottskogen exakt lagom.

Vi mötte upp resterande Spice Girls 2.0 och sen dansade vi loss till Cobrastyle, I’m in love with a robot, I want to break free, Manchild och Dr. Alban (SIC!), skrattade åt töntarna bakom oss som blev helt till sig a Lykke Li, och jag fick förklara en hel del om hur det gick till på 90-talet (Vem fan är Dr Alban).

Sen drog vi ner på stan, åt tapas och drack tre kannor vin, störde resterande gäster på stället och hade precis så roligt som bara vi kan.

Tillbaka på området hittade vi en viss Mantelman och sen var det dags för Glasvegas att leverera. Jag rös ända in i märgen till It’s my cheating heart that makes me cry och det kändes som Edinburgh 2003 all over again. Vi drack mer öl och sen klättrade vi i träd till tonerna av Arctic Monkeys.

Vi åkte överknökad spårvagn där alla hatade oss och vår Kobojsarhets och sen vandade vi upp och ner för Avenyn 1000 ggr och gick in och ut på två ställen där ingen utom jag egentligen hade åldern inne för att komma in (Suger Mama represent).

Till slut ramlade vi ner till Kajskjul 8, kollade på Promoe och somnade på en bänk och efter mycket om och men åkte stekartaxi hem. Det var som att somna på lägerskola efter att vi ätit äggröra och tonfisk mitt i natten.

Dag två inleddes med champagnefrukost och otal antal timmars piffande (helt i onödan eftersom det började regna), innan vi åkte taxi tillbaka till Slottskogen och jag och Elvis dansade i regnet till Vampire Weekend. Florence Valentin var näst på schemat och Tilly var lyckligast av dem alla. Lagom tills det slutat regna hittade jag och Elvis en Sjöjungfru a la Göteborg som dansade för oss i en damm och ett migränanfall senare ramlade vi in på Slottskogens pizzeria som vi okuperade oanständigt länge.

Vi hetsade tillbaka lagom till Lily Allen och lyckan var total när hon körde en cover på Womanizer.

Sen inleddes den hetsigaste taxijakten i manaminne och resulterade i att vi åkte hem med Göteborgs galnaste chaufför: Måsen. Vi kom hem i ett stycke, nätt och jämt. Efter lite korv, kall och stekt, somnade vi utmattade med vetskapen om att klockan skulle ringa 07.50

Jag körde som en furia hela vägen till Lund och 11.59 svängde vi av motorvägen (inte illa).

Trött och lycklig var jag tillbaka i Malmö vid 14-tiden, det tar på krafterna att vara 87:a för en helg, men så värt det!

Ses till hösten, babies!

Boxes I tell you, boxes…yes plural

Man får onekligen perspektiv på sitt liv när man flyttar. Jag är en ”dålig” flyttare, har bara bott på 5 ställen permanent i hela mitt liv (om man inte räknar 4 rum på Hallands och 6 månader i Skottland). Här har jag bott i 7 år. Lägg till att jag samlar på mig grejer, massor av grejer…eller ja, massor av samma typ av grejer. Jag har hittills två stora flyttkartonger fulla med skor (och lite väskor), och då har jag inte packat alla (för jag kan inte riktigt bestämt vilka jag behöver den kommande månaden, oh jag behöver ju alla). Sen har vi cirka 55 pappkassar med böcker (lätt hälften är mina) och då har jag ändå inte packat pågående läsning, skolböcker och födelsedagspresenter.

Ja, jag lever ju tillsammans med någon som också gillar grejer, och han har hittills två kartonger fulla med sprit och ja, hälften av alla bokpåsar.

Övrigt packande pågår kring alla 10000 köksprylar som vi älskar.

Så, här har ni det: Ballerinans och Bartenderns Bokhandel.

Möbler äh dem säljer vi på Blocket!

”Hej det här är min kompis Lindis”

Ibland bara älskar jag det, att känna ”alla”. Jag vet att det tröttar en hel del människor att jag alltid känner någon som känner någon, men jag älskar det. Som idag, när bästa Lindis dyker upp på intervju på jobbet. Chockad, ja, lycklig, absolut!

Och det där med att känna någon blir bara bättre och bättre:

Baby this is gonna be big!

…men i Helsingborg, på söder…

Jag har varit ute i Helsingborg för första gången på 10 år. Kvällen behållning bestod i:

”Jag gillar tjejer från Helsingborg, men inte dig, du är alldeles för sofistikerad”

(Världens finaste komplimang)

- Kan du köpa en öl till mig i baren?

-Varför?

-För att jag är född på 90-talet

(Jag dog lite)

H: Så vad gör du då?

Snubbe från sthlm: Jag har precis börjat jobba

H: Jaha, vad har du pluggat?

Snubben: Samhäll, ekonom

H: På gymnasiet?

(H dog lite)

Jag: Vad har ni för shots?

Bartendern: Fishermans

Jag: Har ni inget annat

Bartendern; Jooo, men det är starka grejer

(Vi får varsin Fernet)

Vakten: Du kommer inte hit så ofta va?

Jag: Nej, första gången på 10 år

Vakten: Då har du verkligen missat något, fast för 10 år sedan fick jag ite ens gå ut

Jag: Jasså

Vakten: Nej, och jag kommer från Klippan

(Jag tänker för mig själv: No shit Sherlock)

”Var kommer ni från brudar, Ängelholm eller?”

(Drygaste backslicken som vill tränga sig i kön)

H: Ursäkta, har du en cigg?

(Kommer tillbaka med en cigg och en öl, ytterst oklart)

Snubbe utanför klubben: Shit, man ska ju upp tidigt och dra till Eskil-kuppen

Jag: Jasså, ska du spela?

Snubben: Nej, för fan jag ska kolla på min son

(Jag glömde bort att ALLA i HBG över 25 har barn)

Kille från högstadiet: Shit det är ju du som var ihop med A (jag självdör lite)

Jag: Jo, ja det var ju ett tag sedan

Kille: JA och vi brukade ju hänga i Hades

Jag: Jösses, ja!

Lägg till fuldansade och porrsoffor på Cardan, godaste kebaben och snällaste taxi-tjejen så har ni vår kväll i ett nötskal, typ!

Gotta love the job

I torsdags blev jag uppringd, i fredags sa jag upp mig, idag inställde jag mig och jag bara måste älska det!

När man ringer på porttelefonen 08.00 och möts av ett glädjetjut när man säger sitt namn.

När man får finaste skrivbordet. förberett och klart.

När man får kramar och ”vi är så glada att du är här”.

När man gör en insats.

När man får med sig anställningskontraktet med sig hem ”för påseende”.

När man får luncha med bästa gamla nationskompisen och en clone of my own.

När man får ett ”tack för idag” från il grande chefo.

Jobba heltid resten av juli ain’t that bad!