Jag har tydligen slutat blogga om mitt ointressanta liv och skriver mer trams-trash, kul för er liksom.

Saker jag borde skriva om:

1. Våånigen, möblerna, cash-flow

2. Skolan

3. Höstens alla roliga fester som varit

4. Allmänna utbrott på världen och SD i synnerhet

5. Synnerliga utbrott på IKEAs inkompetens

6. Sorgen efter Henke

7. Min framtida karriär

8. Roliga reflektioner om livet

9. Missären att AIK vunnit allsvenskan

10. Böcker

Istället tänker jag lämna er med dessa ord:

”I just want to do bad things with you”

Gårdagens konversation:

- Vad gjorde man innan facebook?

- Letade reda på telefonnummer i katalogen och tjuvringde.

*Bättre eller sämre?*

Insåg hur populärt det var en gång i tiden när jag körde quiz på bloggen så jag gjorde ett nytt, just for you! För er som inte varit med förr, såhär går det till:

Steg 1: Jag har satt Spotify på randomiz.
Steg 2: Jag har listat de första raderna ur de första 20 låtarna som spelas, högt och lågt.
Steg 3: Ni gissar på låten och artisten i kommentarerna och jag stryker de som folk gissat rätt på.
OBS!! Att Googla eller kolla upp dem på annat sätt är FUSK. Givetvis kan jag ju inte kolla det men det är på eget samvete. Vinnaren äras, så kom igen och tävla!!!

Bello går hårt ut som vanligt: yes 5 rätt!

Malin har klippt 2!

Elvis satte 3!

Stina har levererat 2!

Bara 8 kvar nu…

1. Take my hand, tell me what you are feeling (Leave a light on Belinda Carlisle)

2. Remember when we said girl please don’t go (Tonight NKOTB)

3. Who’s that gigolo on the street with his hands in his pockets and his crocodile feet (Buffalo Stance Neneh Cherry)

4. I’ve got my finger on the phone, I never thought it’d take me so long (Electric Melody Club)

5. Won’t you come see about me? (Don’t you forget about me Simple Minds)

6. Her name is Noel, I have a dream about her (Teenage Dirtbag Wheatus)

7. Load up your bullet, shoot me through the head (Bullet Infintite Mass)

8. How can I think I’m standing strong, jet feel the air beneath my feet (Closest thing to crazy Katie Melua)

9. Uh huh make me tonight, tonight make it right (Atomic Blondie)

10. All my bags are packed, I’m ready to go (Leaving on a jetplane John Denver)

11. Spending every night in a different state (40 boys in 40 nights The Donnas)

12. I get up in the evening and I aint got nothing to say (Dancing in the dark Bruce Springsteen)

13. Hon är en duva som dansar på dunkuddar (Var ska vi sova i natt? Perikels)

14. Do you know what we are fighting for when it’s not worth dying for? (21 Guns Green Day)

15. Let the raindrops rain down on me tonight (It’s my own cheating heart that makes me cry Glasvegas)

16. She was lost, in so many different ways (Ave Maria Beyoncé)

17. I fly like paper, get high like planes (Paper Planes MIA)

18. Alright so this is a song about anyone, it could be anyone (Knock ‘em out Lily Allen)

19. Take your time and tell me where you lie (In Private Dusty Springfield)

20. And I give up forever to touch you (Iris The GoGo Dolls)

Yes, yes, tävla tävla!

För er som känner mig kommer det inte som någon överraskning att hösten på Kursen inte inte ”>inte ”>riktigt blivit som förväntat. Allt började i somras när Agenten verkligen levde upp till sin Entourage-Ari-persona och blev påkommen med att ha royalty-fifflat, något som i teorin inte har med oss som studenter att göra, men i den lilla plaskdamm, som Förlagsvärlden trots allt är, blev det stora vågor och Kulturanatomen bestämde sig för att plocka fram giljoutinen. Utan att tänka på vilka reella konsekvenser det skulle medföra. Visst, vi kan som studenter svära oss fria från fiffel, men på bekostnad av att ni nu såhär halvvägs in på terminen är på gränsen till myteri. Ersättaren för Agenten blev nämligen en gymnasielärare (SIC!) från ett naturbruksgymnasie, och trots en del ljusglimtar från gästföreläsare, har de senaste två månaderna varit de mest meningslösa och frustrerade i hela mitt vuxna liv. Om två veckor har vi tenta i kalkylering, nu är gymnasielärare sjuk och Kulturanatomen ”jobbar på” att hitta en lösning. Om två veckor förväntar de sig att vi ska skriva en utvärdering av kursen och har dessutom mage att be oss om att ha ”överseende med det som inträffat”.

My ass, här är min utvärdering era överanalyserande akademiska administratörer:

Först och främst är det inte ok att fatta avgörande beslut för en utbildning veckan innan terminsstart UTAN att tänka över konsekvenserna. Det är heller inte ok att bedriva en kurs som helt baseras på att den som är kursansvarig är DEN ENDA som vet vad som pågår, vad som ska göras och vilka moment som ingår. När man så plockar bort denna person är det ganska naturligt att allt rasar samman som ett korthus. Det är heller inte ok att låta oss elever leva i ovisshet fram till terminsstart, med förevändningen om att INGET var beslutat.

Sen är det inte på sin plats att ersätta avhoppade föreläsare med gymnasielärare, dessutom en gymnasielärare som knappt håller gymnasienivå, som är opedagogisk, kommer med direkt felaktiga påståenden, dödar alla insitament till diskussion och på inget sätt verkar vara insatt i vår situation. Med det sagt har vi haft cirka tre bra föreläsningar på hela kursen, samtliga av gästföreläsare, varav den ena är Agentens son, som inte var rädd för att komma och ge oss sin version, cudos!

Vidare har varje moment medfört att vi som elever varit tvugna att utöva massiva påtryckningar på Kulturanatomen, att behöva bråka sig till ett studiebesök, en korrekt tenta och examinering är väldigt påfrestande.

Att slutligen lägga allt ansvar på Institutionssekreteraren är inte bara fel utan rent av elakt. Han har gjort sitt bästa, men förutsättningarna för en museolog att handskas med vanskliga frågor är kanske inte det bästa.

Sammanfattningsvis: Katastrof!

Idag är dagen av motsater. Jag hade sovmorgon men punka på cykeln, solen sken men det var svinkallt, jag hade massor av tid men ingen energi osv.

Och allt jag kunde tänka på är hur förunderliga tider vi lever i. Där allt går igen, är samma, men ändå olika. Där historien ser likadan ut men personerna är utbytta. Där ingenting är unikt i det stora men i det lilla.

Hösten blev inte som jag tänkte att den skulle bli i somras, den blev annorlunda, men inte nödvändigtvis sämre. Och med så många nya perspektiv jag aldrig kunnat föreställa mig.

Men jag älskar det, det hela. I detta nu är mitt liv perfekt, inget övrigt att önska.

Tänk om jag hade vetat 2001 att jag skulle träffa någon 2008 som bjöd mig på Varm&Kall!

Söndag i soffan, inte ens speciellt trött. Borde vara det efter en hetsig vecka. Lägg till en helg innehållandes både fredagsmys och bal. I korthet:

*Stekarmiddag med Elvis och Tilly

*Idol är sjukt dåligt

*För mycket godis är aldrig för mycket godis

*Brasseband är bästa presenten

*Steak tartar är bästa frukosten

*Balgång bestäms bäst 3 timmar innan

*M2 lagar kick-ass mat och blandar kick-ass coctails

*Vem ska bli Qurator 2010

*I love rock n’ roll

*Dumt att ta med dyrt läppglans

*Bra att gå på nedräkning

*True love

*Bästa taxin

*personerna i historien är fiktiva, all likhet med verkligheten är högst tillfällig*

Han hade trånat efter henne ett bra tag. För honom personifierade hon allt en riktig kvinna står för. Hon var vacker, intelligent, roliga och hade ett stort sjävförtroende. Hon var några år äldre och kanske just därför så självsäker, men framför allt glittrade hennes ögon som som tusen ishavssjöar när hon log. Och han tycket ofta att hon log, mot honom. Och självklart var hon redan upptagen, med en annan man. En man han dessutom beundrade, vilket gjorde det hela ännu svårare.

Ändå kunde han inte släppa tanken på henne, att han ville vara nära henne, ville att hon skulle se honom och kanske till och med vilja ha honom. Han visste att det var befängt, men i svaga stunder önskade han att hon var hans.

De sågs ofta på olika fester. Hon brukade komma sent och ta hela rummets uppmärksamhet när hon klev in. Han brukade tänka att var man som inte avgudade hennes brillians var en komplett idiot. Han undrade också hur det kunde komma sig att han hade en sådan stark längtan efter henne. Han slutade undra varje gång hon kom fram till honom, kramade honom och log det mest bländande av leenden.

Av oklara anledningar hade de träffat på varandra på en sommarvarm badort och hon hade som vanligt kvittrat, skattat och pratat om allt och inget. Försynt hade han frågat om hon skulle komma på festen på kvällen och hon hade tagit honom på armen, tittat honom i ögonen och lovat honom en shot i baren.

Kvällen kom och gick över i natt och precis innan stängning hittade han henne i en soffa omgiven av ett hav av andra män. Han var tillräckligt onykter för att våga gå fram och när hon såg honom reste hon sig och kastade sig i hans famn med orden: ”Hej hjärtat! Sugen på tequila?”

Han vågade inte bryta magin genom att säga nej. Bara det faktum att hon gav honom sin odelade uppmärksamhet var berusande nog, men han ville fortsätta att vara nära henne och följde därför, likt en savns, med till den lilla baren på terassen. Shoten i ena handen, salt och citron i den andra, kast på nacken, brännande känsla i halsen och direkt leverans rakt upp i hjärnan. Hennes porlande skratt i öronen och han var förlorad.

Någonstans när natten går över till morgon hittar man dem i en fåtölj på en efterfest, djupt koncentrerade på ett dryckesspel där det var oklart vem som var vinnaren. Plötsligt reser hon sig upp, otroligt ostadig på benen och han får fånga henne för att inte falla framåt.

”Ok, en sista omgång nu hjärtat, om du vinner får du välja vinst.”

Hans hjärna rusar, det var skott på öppet mål, nästan lite för enkelt.

”Om jag vinner vill jag att du kysser mig”.

”Let’s go…1,2,3!”

Självklart förlorade hon och självklart kysste hon honom, men lika självklart var det nu hon gick hem och lämnade honom; high n’ dry. Faktum kvarstod dock, han hade just blivit kysst av henne.